Monrads Gate

På tal om Island tog jag nyss en titt på vår gamla Islandsblogg och jag insåg att det nog var där och då jag hade min formtopp. Mitt esse. Min storhetstid. Tänk. Allt var bra på Island. Min blogg var bra på Island. Ni fattar vad jag menar. Det är där man får sina drömmar uppfyllda. Eller så.

Ett av mina favorutställen på vår Islandsblogg Bloggur är följande:

Varning. Följande stycke kan vara rätt segt. Det handlar till stor del om Isländsk nationalekonomi. Kränkningar kan förekomma i denna text. Pröva inte detta hemma. Förvara utom räckhåll för barn. Made in China och kan innehålla spår av nötter.

Kul att läsa saker man skrivit för länge sen. Och så skrev jag saker i stil med det här: ”Här är massa bilder från gårdagens utflykt. Titta om ni orkar. Annars kan ni ju se på en film eller kanske bara äta ost.” Tänk om min blogg skulle bli så rolig igen. Får satsa på det i höst i USA (om det blir nåt med det). Eller så.

Vår videoblogg var för övrigt också i världsklass. (Självgod? Jag?)

Ta mig tillbaka till mitt Island.

Jag har drabbats av nostalgi.

För ganska exakt ett år sen (25 augusti för dig som satt och undrade) åkte jag och min vapendragare Emanuel till Island för att bara ha det allmänt gött, bo, kolla in landet, kanske jobba lite och sen dra hem när tiden var inne. Det blev en helt fantastisk resa som varade i typ två månader.

Hur som helst.

De senaste dagarna har jag drabbats av någon slags Islandsnostalgi. I överdos. Dels har jag börjat jobba som snickare, alltså typ samma sak som jag jobbade med där och fått nytta för det jag lärde mig på jobbet där, och dels har jag blivit påmind på andra sätt. T.ex. genom musik. T.ex. den där låten Warwick Avenue som vi t.ex. lyssnade på några gånger varje dag den första veckan på Island. Den har jag hört nu igen, typ första gången sen dess. Kaos. Och så kände jag lukten av svavel här om dagen. Hur ofta händer det liksom? Förutom på Island? En gång typ.

Jag måste tillbaka.

Måste.

Eller vill. Jag vill tillbaka. Gör jag.

Till mitt Island.

Klockan är två. Jag har varit trött som ett as typ hela dagen. Och jag borde verkligen sova nu.

Men jag måste spela Roller Coaster Tycoon. Jag måste. Mest för nostalgins skull tror jag. Har inte spelat det på säkert tre år. Men också för att mina kreativa sinnen ska få utvecklas genom att bygga berg- och dalbanor mellan klockan två och fyra på natten.

Det är så jag jobbar.

Ciao.

NEWSNEWSNEWSNEWS

—

Gösta ska jobba som nyckelfunktionär på Arvikafestivalen tillsammans med Anders i sommar. De ska använda sig av walkie-talkie och mitt förslag är att de rekonstruerar något i stil med den här sketchen.

—

Göstas motton som växt fram under Oslotiden så här långt:

Det första:

”Jag vill inte känna några måsten, jag vill bara ha roligt.”

Det andra:

”Pengar är inget problem.”

Det tredje och slutgiltiga:

”Jag vill inte ha några pengar, jag vill bara vara ledig.”

—

Jag har laddat ner Jezzball. Det där spelet från Windows 95, ni vet. Man ska stänga in röd-vita bollar i fack. Göra väggar. Lodräta och vågräta väggar. Remember? Stänga in bollar? Fler och fler för varje bana? Remember? Röda och vita? Windows 95? Röda och vita bollar? Göra..göra väggar? Remember? Ja? Stänga in bollar i…stänga in bollar i fack? Komma till nästa.. till nästa bana? Ännu fler bollar? Röda och vita? Väggar? Hamna på.. på high-score? Skriva in namnet? Kan skriva nåt skämtnamn? Skämta..eeh..skämta till det lite? Lodräta och vågräta väggar? Minns du det? Mindre och mindre fack? Göra väggar med linjer? Remember? Trycka på..på..musen. Röda och blåa linjer som blir till väggar? Minns du det?

Jorå.

—

En otrolig nostalgi hur som helst. Nu har jag Jezzball, Chip’s Challange och SkiFree och är därmed en av de lyckligaste människorna i världen.

Det är ett måste för alla i min generation att känna till de spelen. Ett måste.

Nu vet ni.

—

Inget jobb idag. Däremot:

Gym (dvs bastu). Rehabilitering från yrsel och magont igår och lite idag. Rita. Läsa Narnia. Träffa Emil om jag mår bättre. Skriva några mail. T.ex. fem. Se på film. Duscha med balsam. (Klippte förresten håret häromdagen…) Men för det mesta ska jag bara må bra.

—

Det regnar idag. Andra gången det regnar på en dag, sen i februari, om jag räknat rätt.

Det är dessutom andra gången mamma är i Oslo sen i februari. Här med jobbet. Är hon. Ska träffa henne också. Hoppas hon har tagit med svensk kaviar. Hoppas hoppas hoppas!

—

Gösta is on a boat, enligt guizet som jag skrev om tidigare idag. He is on a boat!

Grattis!

—

På tal om vädret, här är dagens Jan.

—

Sista hyran är sedan ett par veckor betalad till hyresvärden. Därmed går alla pengar som tjänas rakt ner i fickan. Räknar med andra ord att gå mer plus än jag trodde när jag kom hit, vilket ju är… bra. Och så.

—

Nu är det dags att ge sig av från datorn. Ja.