Monrads Gate

Igår var det fortfarande helg, kan man säga. Det var söndag.

Helgen har innehållit en hel del. Bla. val till EU-parlamentet, natiolarsdag, ost och snabbmat.

***

Och igår var det Open Jam. Lite över 100 personer tog sig till Arenan och fick bevittna dans, beatbox, poesi samt en och annan ryss. Förra året satt jag i publiken och imponerades över vilken bra och rolig ”talangtävling” det var. I år spelade jag bas i husbandet. Inte lika imponerande.

***

Så var det val igår också. Och på kvällen var vi på nåt psykadeliskt raveparty ute i skogen på Råtorp. Det var sjukt, men man kan säga att det var fest-i-valtider. Festivaltider.
Fast det är det ju nu ändå. Val i festivaltider blir det ju då.

Glöm det.

***

Jag är fortfarande bitter att vi förlorade i lördags. Mot Danmark också! Och som jag sagt tidigare, det var mer än bara en match, vi mötte ju självaste Danmark på vår egen nationaldag. Vi snackar tusenåriga traditioner, krig, våra största ärkerivaler. Danskarna.

Så förlorade vi.

Nu kommer de vara kaxiga i tusen år till.

***

På tal om svenska nederlag och kaxiga grannländer.

Trodde aldrig att jag skulle ta upp detta. Men då jag varken följt melodi- eller schlagerfestivalen antar jag att ungefär 99% av alla som läser den här bloggen har bättre koll än jag på sådana här saker. Men jag släpper bomben ändå: Alexander Rybak. Norsken ni vet. Pojken. Han är 23 år.

Trodde han var typ 17.

Vad innebär då detta undrar du.

Jo, det innebär att alltså inte bara att han är äldre än t.ex Lindsey Lohan, Usain Bolt, Olyckan i Tjernovyl, Trisslotten, 1986 års upplaga av Svenska psalmboken Carl von Linnés ansikte på 20-lappen, Sveriges första TV-såpa, Windows 2.0 och Globen.

Utan framför allt att han är äldre än både Turtles och Kristdemokraterna.

***

Jag röstade förresten. Har nog aldrig känt mig så vuxen som just då. Möjligen när jag skruvade fast toalettlocket på vår toa i lägenheten i Oslo.

***

Jag blev snabbt ganska besviken och började starkt ogilla Alexander Rybak när jag kom till insikt om hans ålder. Men när jag läste fragment ur en intervju med norrmannen fick jag en annan uppfattning; På frågan ”blir du rik nu?” svarade han: ”Jag blir ekonomiskt oberoende och behöver inte tänka på vilken sorts ost jag ska köpa.”

Nu gillar jag honom igen.

***

Är det någon som läser min blogg som twittrar med mobilen? Lämna gärna en kommentar eller skriv på facebook eller gör ingenting. Undrar en grej.

***

Och en till sak. Är det någon som har tappat bort tre par jeans och en tjejtröja i Oslo är det bara att höra av sig. Kvarglömda kläder i kollektivet…

***

Till sist:

I morgon spelar BK Lars match på Skutberget. Alla är välkomna! Förra matchen bestod klacken av ca sju personer, vilket får ses som en publiksuccé.

Halv åtta. Välkommen.

Tio över tolv lämnade vi Monrads Gate för kanske sista gången. Jag bor inte längre i Oslo. Just nu bor jag på bussen men om några timmar bor jag hemma igen. Eller. Det gör man ju iofs alltid. Man bor ju hemma. Hemma = där man bor. Det är en annan sak att höra hemma någonstans. Jag hör på ett sätt hemma i Karlstad, det gör jag. Men under de månader jag bott i Oslo har jag mer och mer känt att jag hört hemma där också. Jag har bott där. Trivts. Haft det bra. Lärt känna stan, kollegor, nya vänner, personalen på Kiwi, mina kombos och inte minst mig själv. Jag har känt mig hemma där.

Men nu bor jag inte längre i Oslo. Nu bor jag i slo.

Som person gillar jag sällan radikala förändringar i vardagen. Därför känns det just nu tråkigt, men jag är övertygad om att det kommer bli kul att komma hem till familj och gamla vänner igen.

Tack alla som gjort min tid i Oslo till ett minne för livet. Ingen nämnd, ingen glömd heter det ju. Ni vet vilka ni är! Framför allt tack till Emanuel, Lisa och Gösta som stått ut med mig. Och alla kollegor. Och alla vänner. Ni vet vilka ni är.

Det är inte bara med vemod som jag lämnar Oslo, utan även med en gnutta sorg och en halv brunost som ligger i väskan.

Karlstad, här kommer jag.

Om ganska exakt 24 timmar lämnar vi lägenheten på Monrads gate och kommer aldrig mer tillbaka.

***

Det var fest här den 29 maj. Utflyttningsfest, kombinerat med 29:e maj-firande. Till alla som var här kan jag bara säga tack, varsågod och grattis. Till resten kan jag säga typ ”tråkigt att du inte kom” samt att Tony Hawk Pro Skater 2 är ett bra spel. Speciellt till Playstaion.

***

Jag bloggar dåligt nu för tiden (dvs. den senaste veckan) och läsarantalet har legat på ungefär hälften av snittet. Inte ens det. När t.o.m. Lisa skäller ut mig (”men nu får du väl ända ta och blogga snart”) känner jag att jag är en dålig människa. Så till alla som är arga för att jag inte bloggar vill jag säga förlåt. Till alla andra vill jag inte säga nånting. Varsågoda kanske?

***

Det ligger fortfarande konfetti från festen här och var, trots städning igår.

***

Den som vill får gärna komma hit och hjälpa mig att äta upp all mat jag har kvar. Detta har jag att erbjuda:

Ost. Ris. Spaghetti. Brunost. Marmulad. Ost. Ketchup. Ost. Margarin. Bacon. Ost. Baconost. Kaviar. Kamel. Knäckebröd. Ost. Te. Müsli. Corn Flakes. Ost. Bowling. Socker. Soppa. Tomatsås. Bröd. Läsk. Ost.

Även fyrakronorsbröd.

Är jag inte hemma är det bara att låsa upp och gå in. Nyckeln ligger under dörrmattan.

***

Alla som har bilder från festen må lägga upp bilder på facebook. Det är lov, vettu.

***

Fick förresten beröm för min norska som jag skämtsamt använde i fredags. Av norrmän. Med meningar som ”Det är ikke lov att ödelägga”, ”jag må på do” och ”det är urättfärdigt” var jag festens konung. När jag dessutom slog Emil Ingmar i Sing Star var mitt liv fullbordat.

***

En viktig nyhet:

Kollektivet har fått ett namn som offentliggjordes i fredags. Kollektivet heter numera Lisas Imperium.

Sjukt bra faktiskt.

Jag tänker göra en lista på alla förslag vi har fått in under drygt tre månaders tid. Men den karamellen får ni suga på en liten stund till. Tack till alla som skickat in förslag! :) Stort grattis till Emil Norberg som kom med det vinnande. Tvåa kom förslaget ”Janne hit och Janne dit”.

***

Tack alla vänner som varit här i helgen. Jag har haft det hur bra som helst.

Tack även till mina kombos Lisa, Gösta och Emanuel som gjort Oslotiden till ett minne för livet.

Avslutar inlägget med att meddela alla som bryr sig:

Jag är nöjd med livet just nu.

Hejdå.

NEWSNEWSNEWSNEWSNEWSNEWS

Jo, vahettere, atte…

- Jag är ledig idag. Tänker leka med Emil Norberg. Kanske äta fyrakronorsbröd med brunost eller nåt annat som radikalt höjer en människas IQ.

- De (norska skolor och dagis) går 17 maj-tåg idag. Den 15:e maj. Finurligt.

- Tackade precis nej till jobbet som jag tjatat om. Försöker intala mig själv att jag gjorde rätt.

- Jag gjorde rätt.

- Det var semifinal i schlagerfestivalen igår för alla som missade det. (Jag hoppas med hela mitt hjärta att du är en av dem.) Dessvärre gjorde inte jag det. Eller. Jag lyckades hålla mig undan rätt länge men var till slut tvungen att ge vika för överheten. (Såg på Stockholms lokalnyheter ända tills Lisa kom på att det var Schlager på grannkanalen.)

Sverige var inte med. Det var Norge, som är övertygade om att de kommer vinna allt. De kommer de inte. Tyvärr kom de till final. Tyvärr finns det en final.

Schlagerfestivalen. Ondskans imperium.

- Den 29:e maj är det utflyttningsfest här. Är du vår vän är du bjuden. Är du vår ovän är du förmodligen objuden, men frågar du snällt kanske du f… det var inget.

- Jag ska göra något värdigt av dagen. Nu. Ska bara äta lite först.

Hej.

—

Lägger upp en film för att påminna om vilket datum vi ska ha fest. TJUNIONDE MAJ!

Var det någon som läste blogginlägget om Emanuel igår? Det försvann. Vet inte riktigt varför, men det kan ha berott på anledningar.

Jag måste ändå dela med mig av det, ty det är en norgehostioria, inte klass med föregående blogginlägg, men ändå en riktig norgehistoria med samma tema. Dock utan danskar.

Jo..!

Den 3 maj bloggade jag om Emanuels läkarbesök:

[...] Emanuel har haft ont i magen från och till under en lång tid. Gick till läkaren i morse.

Sjuksköterska: Vad kan vi hjälpa dig med då?

Emanuel sa att han hade ont i magen och förklarade lite hur det kändes och var det gjorde ont, osv.

Sjuksköterska: Vad ska vi göra åt det då?

Emanuel: Jaa du… Det skulle ju kunna vara njursten så… ett urinprov kanske? Annars kan man ju kanske ta ett blodprov…

Sjuksköterska: Aa, okej. Aa, men då tar vi… då tar vi ett blodprov.
—

Han var alltså hos läkaren och allt som hände var att han själv fick komma på hur de skulle undersöka honom. Dessutom fick han inte reda på varför han hade ont. Som tur var hade han frågat om det var gratis innan. Det var det. Sa de iallafall.

Men igår fick han en räkning på 267 kr. Skitsumma, men ändå. För ingenting. Borde ju vara han som fick betalt.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag kan hur som helst inte låta bli att blogga om det här.

Det låter som en Norgehistoria, men detta är (visserligen enligt expressen men ändå) på riktigt.

Det var alltså norsken och dansken. Norsken misstänkte att han hade blivit blödarsjuk och förklarade det för dansken (som alltså var läkare på Rigshospitalet). Han sa att han kanske var hemofil, (dvs. blödarsjuk) men det blev tydligen lite för mycket att hålla reda på för dansken som skickade hem norsken då man inte brukar behandla homofili. Norsken och hans väner försökte då förklara med andra ord att han var kanske var blödarsjuk, hemofil, och inte kär i killar, homofil:

”- Vännerna sa att han var blödare men sköterskan sa ”Nej, han blöder inte något särskilt”. Då försökte de förklara att han hade hemofili – men hon sa ”Han behöver väl ingen behnadling för att attt han är homofil”, säger mannens mamma till Ekstra Bladet.”

Två dagar senare hittades norsken död.

Undrar verkligen vad den danska läkaren tänkte. Kanske tänkte han på pölse.

Eller på Bellman.