Monrads Gate

Det finns alltså ett kvarter i centrala Karlstad som heter – just det – Negern. När kvarteret byggdes i slutet på 1800-talet tyckte man att det var ett lämpligt namn, något som byggnadsnämndens ordförande har fått ta konsekvenserna av.

Det senaste decenniet har ett ärendet varit aktuellt, men har nyligen tagit fart igen: År 2005 skrev en arg Karlstadbo ett brev till byggnadsnämnden och tyckte att namnet var ”kränkande en hel folkgrupp” och att ”det borde gå att byta”. Ärendet har efter det ploppat upp med jämna mellanrum. Här är en intervju från VF med Morgan Nyberg, avdelningsansvarig på lantmäteriet, den 27 juli 2005:

Har man funderat på att byta kvartersnamnet?

- Nej, man ändrar väl inte på sånt. Ett namn som är satt är ju kvar för all framtid.

Har det lämnats in klagomål på kvarterets namn?

- Nej, varför skulle det det?

Det borde väl vara många som är av den uppfattningen att det är upprörande att ett kvarter får namnet Negern, vi hade ju till exempel en allmän debatt för några år sedan om bruket av ordet negerboll.

- Sånt där tycker jag är dumt. Man får helt enkelt acceptera vad som är gjort i en viss tidsålder, det är ingenting att gå tillbaka och ändra på så här i efterhand.

Vad krävs för att få namnet ändrat?

- Det vet inte jag. Jag tror att det skulle vara svårt att få till. Så vitt jag vet har det aldrig hänt tidigare.

Debatten har kommit och gått under en tid, men började ta fart på riktigt igen i november förra året när kommunalrådet Håkan Holm fick ett mail från från Mångfaldscentrum som menar att folk tycker att namnet är ”stötande, kränkande eller bara rent oförskämt”. På senare tid har ärendet uppmärksammats i flera olika medier. Bland annat en artikel i DN och en intervju i tidningen Byggvärlden där Kerstin Berg, statsarkitekt i Karlstad kommun intervjuades. Här är ett urklipp:

Finns det planer på att ändra namnet?

– Nej. Det finns det inte. Vi har ju pratat i kommunens namnberedning om detta men ingen vet var namnet kommer ifrån.

Men bara för att ingen vet var namnet kommer ifrån betyder det ju inte att man inte kan döpa om ett kvarter.

– Varför ska vi döpa om kvarteret?

Tja, för att det kan uppfattas som kränkande.

- Varför skulle det vara det?

I så fall har jag lite andra namnförslag. Vad sägs om Kvarteret Ariern, Kvarteret Bögen eller Kvarteret CP. Skulle det funka?

– Naturligtvis skulle man inte ge ett kvarter ett sådant namn – man skulle säkert inte heller med dagens värderingar föreslå namnet Negern.

Insändarskribenten Blekansikte håller med. I sin insändare till VF som går under rubriken ”Nästa steg – ändra i Evert Taubes sångtexter?” skriver denne såhär:

”Låt kvarteret Negern få behålla sitt namn. Inte för att det är ett lämpligt eller vackert namn, tvärtom, men det är något obehagligt över den historierevisionism som motståndarna förespråkar.”

Men alla är inte av samma åsikt. Här om dagen skrev DN att ärendet kan bli en fråga för diskrimineringsombudsmannen om inte Lantmäteriet gör något åt saken. I augusti kan vi få veta hur det går, då har nämligen Byggnadsnämnden sitt nästa sammanträde.

Själv tycker jag att det är rätt kul att Karlstads politiskt korrekta socialdemokraterna (iallafall dess representant i kommunalrådet, Håkan Holm) faktiskt vill ha kvar namnet Kvarteret Negern. Jag tycker också att det är kul att folk engagerar sig, precis som med chips och annat som upprör. Men den här gången kan jag förstå att folk är upprörda. Sen är det intressant hur politiskt inkorrekt ordet neger har blivit. (I en insändare i VF i februari var det så känsligt att det kallades ”n-ordet” för att slippa skriva neger.) För ordet neger var, då kvarteret byggdes, på 1860-talet, en vedertagen bemärkelse, till skillnad från det tabu ordet fått på senare dagar. Intressant.

Avslutar med ett citat från intervjun i Byggvärlden:

Slutligen, vet du om det bor några negrer i kvarteret Negern?
– Det bor inte fler negrer där än någon annanstans. Det bor så vitt jag vet inte fler negrer där än någon annanstans i Karlstad. Namnet har inget med dagens boende att göra. Det kom till för snart 150 år sedan.

Fortsättning lär följa…

Jag utgår ifrån att alla har sett Smala Sussie.

När man kommer hem efter att ha varit borta ett tag känner man lätt att man kommer tillbaka till Bruket. Alla känner alla, allt är precis som förut, osv. Man kan lätt känna sig lite som Erik, Sussies bror, ni vet.

Jag kom hem från Oslo igår. Lugnt kväll, såg på tv. Värmlandsnytt. Först var Inge Piehl (nån slags chef på Filipstads kommun, tidigare vägverket om det säger något) med. Jag satt mest och snackade med pappa, lyssnade inte så mycket, men när jag såg att han var med sa jag till pappa: ”Hans son känner jag.” Lite kul.

Sen var politikern och folkpartisten Henrik Lindblom med. ”Hans son känner jag. Också.” Rätt kul igen.

Sen var moderatpolitikern Per Samuel Nisser med. ”Hans dotter känner jag”. Hade också kunnat vara kul, men vid det laget började det kännas lite tragiskt och jag började redan längta lite härifrån igen.

(Och på tal om det så fick jag svar på ett mail i natt som jag skrev om förut. Ifrån Nashville. Bibelskola. Spännande. Kul. Givande. Allt det där. Så jag kanske åker till USA i höst. Kanske.)

Nej men ärligt talat så trivs jag bra i Karlstad. Det hade kunnat vara så mycket värre.

Trots allt.