Monrads Gate

…alla kvinnor och semlor!

Det var er dag idag! Och jag har faktiskt firat båda högtiderna. Internationella kvinnodagen genom att ge bort en semla till en kvinna och fettisdagen genom att få en semla som jag senare gav bort till en kvinna.

Nej seriöst. Jag är välsignad med så otroligt bra, kärleksfulla och föredömliga kvinnor i mitt liv. Inte minst i min familj, men också många fantastiska vänner och förebilder är kvinnor.

Tack alla kvinnor för att ni finns och för allt ni gör för den här världen!

Jämställdhetsdebatten lär pågå i all evighet. Punkt slut.

Här är några av de senaste mer eller mindre insiktsfulla och välbetänkta bidragen:

Här. Och här.

***

Dagens fråga: Varför bloggar jag om det här?

1. Tristess?

X. Storhetsvansinne?

2. För att slippa plocka ur disken?

På tal om feminism så läste jag det här blogginlägget för några dagar sedan och blev lite fascinerad över Paolo Robertos raka attityd mot feminism.

Det är antagligen på grund av detta som en länk till en radiointervju med Paolo Roberto för ett par veckor sedan började sprida sig som munherpes mellan mina manliga bekantas mailboxar och att reaktionen blev så katarsisk. Paolo Roberto är så orädd och ärlig att programledaren Hanna Fahl blir helt ställd. Stor humor uppstår.
Hanna Fahl: Hur ställer du dig till feminism till exempel?

Paolo Roberto: Jag är militant motståndare. Det finns militanta feminister, jag är militant motståndare till feminism.

Hanna Fahl: Men gud, hur menar du då?

Paolo Roberto: Jag tycker att det är en extrem vänsteridé om jämställdhet med alla galna queerteorier. Vadå att kön bara är en konstruktion? Det kan ju bara nån som har suttit på universitetet och snackat med andra såna här queerteoretiker tro. Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar. Då ser man att det är skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor. Det är annorlunda. Däremot är jag en militant jämställdhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämställda. (…) Det är bara att titta på sånt här som föräldraförsäkringen, jag menar, vem är det som är hemma med barnen? Kvinnor vill ju vara hemma med sina barn och vi delar hyfsat lika i Sverige. Vi är världens mest jämställda land men svenska män får ju bara skit liksom.

Hanna Fahl: Oj oj oj, alltså, jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.

Paolo Roberto: Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju på dina händer att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara.”

***

”Däremot är jag en militant jämställdhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämställda.”

Paolo Roberto verkar ha tänkt igenom det där både en och två gånger. Jag kan faktiskt hålla med honom. Feminism och jämställdhet är numera två helt olika saker, enligt Paolo Roberto. Och mig.

***

Vad är det som händer? Jag håller på att bli seriös.

Sjukt.

***

På tal om kvinnor så bryr jag mig inte om de har hår på kroppen eller inte (med tanke om inledningen och rubriken av gårdagens inlägg). Men varför tror folk att kvinnor med hår på kroppen (vilket egentligen torde vara det mest naturliga som finns) nödvändigtvis måste vara feminister? Är det ens en allmän uppfattning? Eller var det bara just de och då? Eller skitsamma? Vad är tid? Vad är rum? Och vem är egnetligen ond, eller god? Och vem var farmor Anka?

Ingen vet.

***

Igår var nog den enda gången jag, eller någon annan för den delen, lyckades få in orden 200-kronorssedel, Gudrun Schyman och Håkan Mild i samma mening. Respekt.

***

I morgon blir det SÄG-festvial och innan det blir det sömn. Ska bara invänta grevens tid. Tror den kommer snart.