Monrads Gate

Idag åker jag till Stockholm för att sen ta flyg till Amsterdam, Paris, New York och till sist till Nashville. För att ni inte ska undra för mycket, kära läsare, har jag nu sammanställt en liten FAQ. Håll till godo.

Vad är det du ska göra egentligen?

- Jag ska till USA och gå en bibel-/lärljungaskola under drygt fem månader.

Var i USA?

- Nashville, TN.

Var ligger det?

- Rätt mycket i mitten. Fast lite sydöst om mitten. En rätt bra bit rakt under Chigaco. Chi-ca-GO!

Vad är det för skola?

- Det är en organisation som heter UMU – Ungdom med Uppgift, som har olika kurser som man kan gå typ överallt i hela världen. Så jag hade 120 olika länder att välja mellan och hundratals olika baser. I Sverige finns det fem stycken tror jag.

Inget särskilt samfund.

Hur kommer ni att bo?

- Ungefär som på folkis, tror jag. Kommer bo tillsammans med någon eller några andra.

Känner du någon där?

- Inte än.

Är du nervös?

- Faktiskt inte. Men det kommer nog.

När kommer du hem?

- I början av mars. Sjätte tror jag. Men visumet går ut i början av april och syrran bor ju i Chicago vid det laget, så den som lever får se…

Akkurat. Nu bor jag i Karlstad igen. Saknar för övrigt Oslo.

Och problemet är följande: Vad ska min blogg nu heta?

Mjönäsgatan? En vanlig villa? En svensk trädgård? En engelsk yard? En stukad fot? Gröna milen? Rosa Pantern? Lila älgen? Bruna gåsen? Röda hund? Gula febern? Spanska sjukan? Ryska posten? Tyska staten? Finska språket? Norska gränsen? Turkisk youghurt? Långa farbrorn? Janne hit? Janne dit?

Förslag tas emot. Monrads Gate kommer heta Monrads Gate tills ett bättre förslag kommit in.

Shoot. Jag litar på er.

Tio över tolv lämnade vi Monrads Gate för kanske sista gången. Jag bor inte längre i Oslo. Just nu bor jag på bussen men om några timmar bor jag hemma igen. Eller. Det gör man ju iofs alltid. Man bor ju hemma. Hemma = där man bor. Det är en annan sak att höra hemma någonstans. Jag hör på ett sätt hemma i Karlstad, det gör jag. Men under de månader jag bott i Oslo har jag mer och mer känt att jag hört hemma där också. Jag har bott där. Trivts. Haft det bra. Lärt känna stan, kollegor, nya vänner, personalen på Kiwi, mina kombos och inte minst mig själv. Jag har känt mig hemma där.

Men nu bor jag inte längre i Oslo. Nu bor jag i slo.

Som person gillar jag sällan radikala förändringar i vardagen. Därför känns det just nu tråkigt, men jag är övertygad om att det kommer bli kul att komma hem till familj och gamla vänner igen.

Tack alla som gjort min tid i Oslo till ett minne för livet. Ingen nämnd, ingen glömd heter det ju. Ni vet vilka ni är! Framför allt tack till Emanuel, Lisa och Gösta som stått ut med mig. Och alla kollegor. Och alla vänner. Ni vet vilka ni är.

Det är inte bara med vemod som jag lämnar Oslo, utan även med en gnutta sorg och en halv brunost som ligger i väskan.

Karlstad, här kommer jag.