Monrads Gate

Aftonbladet, aka antikrist, skrev alltså i en artikel i måndags att den israeliska armén stjäl organ från döda palestiniers kroppar. Artikeln har fått hård kritik och beskrivs av Israels ambassadör Benny Dagan som ”fruktansvärd”. Den påstådda organhandeln sägs bygga på rykten och aftonbladet presenterade inga bevis för anklagelserna.

- Hela historien om att stjäla organ är vidrig. Det finns inga bevis, bara rykten, precis som de rykten kring judar som florerade för hundratals år sedan, säger Benny Dagan.

Och känns det inte som att vi har hört det här förut? 30-talet? Medeltiden?

***

Yttrandefrihet i all ära, men ärligt talat, har det inte gått lite långt? Man kan inte skriva vad som helst och anklaga vem som helst för vidrigheter med rykten som grund. Nu riskerar det att få diplomatiska konsekvenser för Sveriges del och Aftonbladet vägrar be om ursäkt. Bra jobbat.

***

Detta samtidigt som antisemitismen ökar dramatiskt i Sverige. Vad händer? Vad gör vi? Ingenting.

Och när det väl börjar bli lite debatt, då kallar Aftonbladet det för en skendebatt och ‘påstådd ”atisemitism”‘. I ett land där folk tävlar i antisemitism. Vad händer härnäst? Lars Ohly som går ut och beskyller judarna för svininfluensan?

Välkommen till Sverige.

Idag (2009-08-13) stör jag mig på följande:

1. När folk flåsar i telefonen

2. När folk trummar för högt på knäna.

Sjukt kul.

Men seriöst. Vad står det egentligen? Det står EXTRA, sen två helt sanslöst intetsägande och slätstrukna huvudrubriker (som roligt nog passade bra i den ordningen). Men liksom. Fanns det inget bättre att skriva? Jag skulle hellre köpa en tidning med rubriken ”Det hände inte så mycket igår”.

Dagens råd: Läs inte löpsedlarna, du kommer må bättre av att inte göra det. Det gör iaf jag.

Därmed inte sagt att den här bloggen bidrar med något vettigt till den här världen. Men jämför inte mig med svensk kvällspress.

Nu ska jag ladda mentalt inför morgondagens bilfärd samt göra nånting åt att jag luktar illa. Typ svett. Eller apa. Svettapa.

Livet i Oslo är bra, men snart slut. Jobbet går bra, vi trivs bra i lägenheten, bredbandet funkar och jag har köpt ost.

Nu är det dessutom långhelg, vilket är skönt. Blir Göteborg i morgon, sen 80-årskalas på lördag. Farmor.

En sak är dock rätt fattig just nu. De är vägarbetarna på vår gata. De börjar runt fem på morgonen och jobbar hela dagen. Som sagt även på nätterna ibland. Och det är klart, måste man av praktiska skäl jobba på extremt obekväma tider, ska man väl göra det, men när de gräver universums djupaste hål med en fet grävmaskinshacka som låter DADDADDADDADDADDADDADDADDADDADDADDA, klockan halv sex på morgonen blir man lätt lite irriterad. Eller så somnar man om och njuter av att man kan sova en och en halv timma till. Som undertecknad.

—

Har tänkt på en sak som jag måste dela med mig av. Nämligen följande:

När man är utomlands och träffar svenskar av en ren slump, hälsar man, eller hur? Man har nåt gemensamt. Börjar prata om rätt irrelevanta saker som förenar oss. Varifrån kommer du då? Hur länge ska ni vara här då? Ja, man hör nästan på din dialekt att du kommer från Östergötland. Sundsvall ska vara fint på somrarna har jag hört?, osv.

Lite så var det i början i Oslo också. ”Ey, är du svensk? Kul!”. Tills man insåg att de är överallt. Verkligen överallt.

Det lär förresten inte ha bott så här mycket svenskar i Norge på ungefär 104 år. Och då var Norge svenskt.

—

Har nån sett den där HippHippsketchen med Kajan när han sitter på toa och snackar i telefon och säger ”Vad jag gör? Jag sitter uppkopplad på nätet… avloppsnätet”. Den som har sett den måste tycka att det är kul.

Kom att tänka på den.

I helgen blir det vällagad mat. Amen.

NEWSNEWSNEWSNEWSNEWSNEWS

Jo, vahettere, atte…

- Jag är ledig idag. Tänker leka med Emil Norberg. Kanske äta fyrakronorsbröd med brunost eller nåt annat som radikalt höjer en människas IQ.

- De (norska skolor och dagis) går 17 maj-tåg idag. Den 15:e maj. Finurligt.

- Tackade precis nej till jobbet som jag tjatat om. Försöker intala mig själv att jag gjorde rätt.

- Jag gjorde rätt.

- Det var semifinal i schlagerfestivalen igår för alla som missade det. (Jag hoppas med hela mitt hjärta att du är en av dem.) Dessvärre gjorde inte jag det. Eller. Jag lyckades hålla mig undan rätt länge men var till slut tvungen att ge vika för överheten. (Såg på Stockholms lokalnyheter ända tills Lisa kom på att det var Schlager på grannkanalen.)

Sverige var inte med. Det var Norge, som är övertygade om att de kommer vinna allt. De kommer de inte. Tyvärr kom de till final. Tyvärr finns det en final.

Schlagerfestivalen. Ondskans imperium.

- Den 29:e maj är det utflyttningsfest här. Är du vår vän är du bjuden. Är du vår ovän är du förmodligen objuden, men frågar du snällt kanske du f… det var inget.

- Jag ska göra något värdigt av dagen. Nu. Ska bara äta lite först.

Hej.

—

Lägger upp en film för att påminna om vilket datum vi ska ha fest. TJUNIONDE MAJ!

Var det någon som läste blogginlägget om Emanuel igår? Det försvann. Vet inte riktigt varför, men det kan ha berott på anledningar.

Jag måste ändå dela med mig av det, ty det är en norgehostioria, inte klass med föregående blogginlägg, men ändå en riktig norgehistoria med samma tema. Dock utan danskar.

Jo..!

Den 3 maj bloggade jag om Emanuels läkarbesök:

[...] Emanuel har haft ont i magen från och till under en lång tid. Gick till läkaren i morse.

Sjuksköterska: Vad kan vi hjälpa dig med då?

Emanuel sa att han hade ont i magen och förklarade lite hur det kändes och var det gjorde ont, osv.

Sjuksköterska: Vad ska vi göra åt det då?

Emanuel: Jaa du… Det skulle ju kunna vara njursten så… ett urinprov kanske? Annars kan man ju kanske ta ett blodprov…

Sjuksköterska: Aa, okej. Aa, men då tar vi… då tar vi ett blodprov.
—

Han var alltså hos läkaren och allt som hände var att han själv fick komma på hur de skulle undersöka honom. Dessutom fick han inte reda på varför han hade ont. Som tur var hade han frågat om det var gratis innan. Det var det. Sa de iallafall.

Men igår fick han en räkning på 267 kr. Skitsumma, men ändå. För ingenting. Borde ju vara han som fick betalt.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag kan hur som helst inte låta bli att blogga om det här.

Det låter som en Norgehistoria, men detta är (visserligen enligt expressen men ändå) på riktigt.

Det var alltså norsken och dansken. Norsken misstänkte att han hade blivit blödarsjuk och förklarade det för dansken (som alltså var läkare på Rigshospitalet). Han sa att han kanske var hemofil, (dvs. blödarsjuk) men det blev tydligen lite för mycket att hålla reda på för dansken som skickade hem norsken då man inte brukar behandla homofili. Norsken och hans väner försökte då förklara med andra ord att han var kanske var blödarsjuk, hemofil, och inte kär i killar, homofil:

”- Vännerna sa att han var blödare men sköterskan sa ”Nej, han blöder inte något särskilt”. Då försökte de förklara att han hade hemofili – men hon sa ”Han behöver väl ingen behnadling för att attt han är homofil”, säger mannens mamma till Ekstra Bladet.”

Två dagar senare hittades norsken död.

Undrar verkligen vad den danska läkaren tänkte. Kanske tänkte han på pölse.

Eller på Bellman.

Vi ser på en extremt kass film på NRK3. Följande översättning gjorde filmen ännu sämre:

”Oh, just great…” (Killen tappade sitt vapen ner för ett stup.)

Översättning: ”Flotta grejer”.

Dagens citat hämtar vi såklart från en facebook-qiuz:

”Lars* gjorde Vad kommer din son/dotter heta? din quiz och resultatet är Du är en helt okej vän”.

Är det bara jag som inte hänger med här?

Ses.